Envar navigatör, som styr nordvart över Vamban mot Blidö, får de vita husen vid Glyxnäs som karaktäristiskt styrmärke. På närmare håll visar Glyxnäs upp en ovanligt väl bevarad by utan påfallande inslag av modern bebyggelse. Kanske har belägenheten längst bort ifrån färjeläget i norr varit bidragande till den fina bykaraktären och även till att Hilma Sjöblom orkade hålla ut ända till 1970-talet med sin lilla pittoreska handelsbod.
Ångf Blidösund passerar byn främst om söndagarna på resan runt Blidö mot Norröra, då Glyxnäs brygga samtidigt härbärgerar även m/s Sjöbris, för att lämna över resenärer från Stockholm. På turerna från och till huvudstaden bevarar Blidösund traditionen att från Brokholmen gå genom Djupsundet för att anlöpa Glyxnäs brygga västifrån. Då passeras istället Svanö nyrenoverade grosshandlarvilla och f d pensionat, medan man för ett ögonblick kan skåda genom Blidösundet i hela dess längd.
Norr om Glyxnäs skär Strömsviken in och utgjorde tillsammans med Sikmarsundet i sekler en väldokumenterad seglingsväg, som avskilde ön Sikmarö från övriga Blidö. En definitiv blockering av den torrlagda farleden utgör den 100-åriga landsvägen, som drogs ner till Glyxnäs 1905. Ett par år senare anlades även den alltjämt så viktiga körvägen ner till ångbåtsbryggan.
1933 byggdes den då 50-åriga bryggan om och lagom till bryggans 100-årsjubileum renoverades den 1983. Utöver gängse vänthus och en ovanlig, men funktionell, semafor försågs bryggan även med en flaggstång, i vilkens topp den svenska flaggan alltid välkomnar ångf Blidösund. Vid varje anlöp ser jag ännu för mitt inre hur förgrundspersonerna vid bryggrenoveringen, bröderna Gustav och Runo Hellberg, inväntar båten med flaggan i topp.
Göran Sjödin
