Ledare i Blidösundsskriften

Ledare skrift 1 2022:
Vatten!

Vatten är viktigt. En vuxen människa består av cirka 60 procent vatten, för nyfödda är siffran hela 80 procent. Vatten är ett bra lösningsmedel som transporterar salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe i människans kropp. En annan sorts transporter som vatten gör möjligt är båtars förflyttning. Redan ca 6000 år före kristus skapade människan enkla flottar, som sedermera utvecklades till allehanda olika sorters flytande farkoster. Tack vare vattnet förändrades människans villkor på denna jord. Över vattnets stora ytor, haven, kunde skepp färdas. Sjöfararna gick i bräschen för samhällsutvecklingen. Kulturer föddes och förädlades. Länge fanns det bara rodd- och segelbåtar, men på 1800-talet introducerades ångkraften, vilket innebar att utvecklingen tog ytterligare ett stort språng. Även här är vattnet av central betydelse. En ångbåt måste ha vatten som omvandlas till ånga, annars vore det inte någon ångbåt.

Det är något alldeles speciellt med en ångbåt. För oss som är medlemmar i Föreningen s/s Blidösund är det angeläget att vårt fartyg är en äkta ångbåt. Det är också skälet till att denna förening behövs.

I Kurt Bergengrens klassiska bok ”Skärgårdsbåt till sommarnöjet” finns en fin text som beskriver den särpräglade rörelse som sker när en ångbåt backar ut från en kaj. Notera gärna vattnets betydelse i sammanhanget:

” En sensation av idel ljud. Kommandobryggans signaler upprepas i maskin, kolvslagen med kraft och lätthet, ånga pyser, kylvatten spottas ut i tunga klunkar och så brådskans alla ljud på fördäck, adjörop och hälsningar som skickas mellan däck och kaj. I detta mänskliga och mekaniska oväsen kan den oförberedde knappt märka fartygets lilla knix när förtöjningen lossas. Och han märker kanske inte heller det fina suset i propellerskummet. Ett tunt bubbel som nån sekund dröjer på vattnet som skiraste apollinaris mellan manövrarna back och stopp – sakta framåt … ”

… och sedan gäller full fart framåt!

Det finns många sätt att göra ångbåtsresan till en rik och fascinerande upplevelse. Det har viss betydelse var man befinner sig ombord. En given placering är i någon av fartygets matsalar för intagande av en god måltid.  Många, däribland jag, gillar att hänga på fördäck. Då har man nära till baren. När det är kallt ute så är det alltid behagligt att sitta på mellandäck och känna värmen från maskin. Är det en musiktur ska man såklart trängas på akterdäck, det är där man njuter av både musiken och fartygets dunkande gång.

Att åka Blidösund är att befinna sig till sjöss. Om man gör sig uppmärksam på och förnimmer vattnet som omger fartyget blir detta extra tydligt. Det gör man bäst uppe på promenaddäck, där är utsikten magnifik. Det är många som har det stora bordet akter om damsalongen som favoritplats. Sitter man där har man bra överblick, samtidigt som det är skönt att försjunka i aktersvallens hypnotiserande v-form. Visste ni för resten att vinkeln på svallen alltid är den samma oavsett vad som färdas genom vattnet? Det kan vara en oceanångare eller en ejder, vinkeln är alltid 39 grader. Eller var det 29 grader?

Sådan kuriös kunskap kan det vara muntert att dryfta. Att åka ångbåt är också en social upplevelse. Man kommer gärna i samspråk med andra passagerare och såvida man inte blir oense om svallens vinkel så brukar det vara en angenäm erfarenhet.

Nu närmar sig sommaren och Blidösund kommer att ha en lång trafiksäsong, från första juni till två veckor in i oktober. Pandemin hindrar inte längre vårt fina fartyg att ånga på såsom vi har varit vana vid. Ett omfattande musikprogram har planerats, de sällsamma och hänförande utflyktsresorna till ytterskärgården kommer att genomföras och givetvis ska Blidösund ombesörja sin huvuduppgift, reguljärresorna till norra skärgården. Detta är mycket glädjande.

Samtidigt har de två senaste säsongerna med alla restriktioner och försiktighetsåtgärder lärt oss att vi inte kan ta något för givet. Det hemska och ondskefulla kriget i Ukraina påminner oss om att detta gäller än.

Här finns en ytterst viktig insikt; man måste njuta av det som är tillgängligt och fortfarande fungerar på ett tillfredsställande och angenämt vis. Ta vara på det goda och fina som finns. Och ja, det kan faktiskt vara en ångbåtsresa!

Och glöm inte hur viktigt det är att det finns vatten. När man blir törstig är det aldrig fel med ett friskt pärlande glas vatten, eller varför inte en Apollinaris.

Mats Åkerman
Ordförande Föreningen s/s Blidösund

Ledare skrift 4 2021:
Det brinner!

Det är måndagen den 5 juli. Sommarnatten är stilla och ljus. Vid Stockholms kajer sover skärgårdsbåtarna behagfullt.
Men allt är inte som det ska. Strax efter klockan två får Blidösundsbolagets driftledare Mats Söderlund ett akut larm. Han kastar sig i bilen och är snabbt framme vid Skeppsbron. Nedanför Gustaf III:s staty står fyra brandbilar och två polisbilar med roterande varningsljus. Sirener tjuter. Brandslangar är utdragna på kajen. Ute på Strömmen ligger kustbevakningens stora övervakningsfartyg och en brandbåt med den kraftiga brandsprutan förberedd. Mats stormar ombord på s/s Blidösund. En av de vackra trädörrarna som leder ut till fördäck är sönderslagen. Med yxor och släggor har brandmännen redan tagit sig in i fartyget. Nere i maskinrummet finner Mats ett antal brandmän med full säkerhetsutrustning. De är snabba att förkunna att det är alldeles för hett därnere. Nu får Blidösundsbolagets driftledare det prekära uppdraget att förklara att fartyget faktiskt inte brinner, utan att allt är i sin ordning. Detta är en ångbåt som eldas med kol och det ska vara varmt nere i maskinrummet. Således, utryckningen kan avslutas.
Vips, så är alla utryckningsfordon borta. Mats Söderlund står ensam kvar på fördäck och betraktar den sönderslagna trädörren. Staden är tyst och solen har redan gått upp bakom Af Chapman. En ensam mås pickar i stenläggningen.

Jag tror att de flesta som läser här känner till att s/s betyder steamship, men nu var det någon nattvandrare som var okunnig om den saken. Vederbörande hade observerat att det bolmade rök ur skorstenen. Och från styrbordssidan pyste det vit ånga. Aj-aj! Det verkade allvarligt. Bäst att ringa brandkåren! Ja, det är klokt att vara på den säkra sidan.
Nej, man kan inte begära att alla ska veta att ur en gammal koleldad ångbåt kommer både rök och ånga. Kanske man kan tycka att de som arbetar inom brandförsvaret skulle ha pejl på detta, men uppenbarligen var det inte så den här gången. Det är bara att beklaga, men det finns en viktig lärdom; det är angeläget att upplysa allmänheten om den kulturhistoriska raritet som s/s Blidösund är. I denna pedagogiska uppgift ingår även att förklara hur fartygets drivs, det speciella med en hundratioårig ångmaskin och en koleldad ångpanna.

Det var tråkigt med den sönderslagna ytterdörren. Mats Söderlund var dock kvick att redan dagen därpå hitta en skicklig snickare som återställde den i nästan ursprungligt skick.
Och sedan blev det en fin sommar med hyfsat resultat. Trots vissa restriktioner kunde s/s Blidösund genomföra sin ordinarie trivsamma reguljärtrafik, flertalet hänförande lustturer till ytterskärgården och på ”Blidösunds Dag”  var stämningen som vanligt på topp. Efter pausen förra säsongen kom nu också de bejublade musikturerna tillbaka. Nu när förhoppningsvis de flesta är vaccinerade och pandemins restriktioner tas bort gläds vi åt att allt blir så mycket lättare. Det gäller även vårt kära ångfartyg – ja, nu kommer jultrafiken tillbaka. Hurra! Nu lägger vi på ett extra kol och hoppas att ingen ringer brandmyndigheten igen.

Och apropå kol:
I vår systerförening Stiftelsen Skärgårdsbåten pågår ett engagerat meningsutbyte huruvida deras ångfartyg s/s Mariefred ska konverteras till oljeeldning. Koldriften är utan tvekan något som det kommer att bli diskussion om framöver.  Merparten av alla forskare är övertygade om att klimathotet existerar. Det är en realitet som inte går att undvika och som kommer att påverka allas vår framtid. Det berör givetvis också vilket förhållningssätt man ska ha till ångdriften. Jag vill gärna vänta med den diskussionen, men jag tror det kloka är att vara förberedd och då fungerar inte ett negativt förhållningssätt att ”allt var bättre förr”. Att grotta ner sig i bittert tvivlande ger inget. När vi ska ta oss an nya svårigheter och stötestenar behövs det en förmåga att se utvecklingsmöjligheter, ett positivt och kreativt tänkande.
I årets första medlemsskrift skrev jag att det kan verka en smula klämkäckt att hävda att man alltid ska vara optimist. Jag vill ändå understryka hur viktigt det är att ha att entusiastiskt sinnelag. Det gäller inte minst när vi tittar in i framtiden.

s/s Blidösund är väl värd att bevara – för att förstå dess fascinerande historia, men också för att skänka glädje till kommande generationer. Och därför återkommer jag till detta eviga tjat, att Föreningen s/s Blidösund behövs!
Det är nödvändigt att det finns en massa entusiaster som brinner för detta fartyg. Låt oss hålla denna glöd levande!

Mats Åkerman
Ordförande Föreningen s/s Blidösund

Ledare skrift 1 2021:
Om att vara optimist!

Att hävda att man alltid ska vara optimist kan verka en smula klämkäckt. I svåra tider så kan det dessutom uppfattas som hånfullt gentemot de som drabbats illa. Med all respekt för dessa så vill jag ändå framhålla hur viktigt det är att det finns optimister som ser vilka möjligheter som finns. Det är faktiskt en nödvändighet om det över huvud taget ska ske någon form av gynnsam utveckling i framtiden. Om hela mänskligheten alltid haft inställningen att ”det där går inte” så skulle inte denna civilisation existerat.
Ibland så vill pessimisterna framställa sig som realister. När det uppstår något som verkar komplicerat och obekvämt så är det lätt att vara motvalls och då gäller det att argumentera för den saken. Det är till exempel inte ovanligt att man på sociala medier läser kommentarer att ”man måste vara realist”. Syftet med denna formulering är oftast ett retoriskt trick, att övertyga att den som tycker annorlunda har fel. Huruvida det är fel eller rätt beror likväl på vilken verklighetsbild man har. Vi tolkar tillvaron olika och det gäller också frågan om något är möjligt eller inte. Som det brukar heta; för pessimisten är glaset halvtomt, medan det för optimisten är halvfullt.
Pandemin är givetvis förskräcklig i flera avseenden. Många har dött, många har blivit sjuka och många har blivit isolerade, i karantänen har det inte varit möjligt att träffa andra människor. Att under en lång tid inte få en kram av sina nära och kära är oerhört sorgligt. Därutöver så kostar pandemin mycket pengar. För många har pandemin inneburit ett ekonomiskt dråpslag. Att bli arbetslös kan bli mycket ödesdigert och inte heller är det kul när en affärsrörelse går i konkurs, kanske ett helt livs ansträngningar hamnar i spillror.
I detta perspektiv så är det inte konstigt att många börjar misstro om framtiden. Pessimismen sprider sig, men det gäller att hålla emot. Att ändå våga drömma om en bättre morgondag.
En modlöshet drabbar även vårt kära ångfartyg. Förra sommaren var det många som förutspådde att s/s Blidösund inte skulle komma i trafik. Det hade redan tagits beslut att merparten av Stockholms ångbåtsflotta skulle ligga still. Varför då slänga in kol i Blidans ångpanna? Att hålla igång en redan dyrbar ångbåt skulle aldrig löna sig, i synnerhet inte när allt fokus måste vara att begränsa smittorisken.
Men Blidösund kom under ånga! Även om rederiet ställde in de ordinarie musikturerna så gav man inte upp helt och fullt. Sommarturerna till Blidösunds ordinarie trafikområde liksom lustturerna till ytterskärgården genomfördes, dock med ett begränsat antal passagerare och reducerat antal gäster i matsalen. Resultatet blev mycket bättre än vad tvivlarna hade förutsett. Att detta kunde ske var också tack vare Föreningen s/s Blidösunds kampanj ”Håll ut – Hjälp till – Håll Ångan uppe!”
Nu blir jag kanske lite tjatig, men det är ett ofrånkomligt faktum att det krävs en stor dos optimism om man vill driva trafik med en gammal olönsam ångbåt. Så har det faktiskt varit redan från det tillfälle någon gång i början av 1900-talet då några strävsamma och stridbara skärgårdsbor tog beslutet att låta bygga s/s Blidösund. Detta fartygs hundratio-åriga historia kännetecknas av att det hela tiden har funnits entusiaster som trott på detta projekt. Alla dessa hängivna Blidösunds-fighters ska ha ett erkännande. De må ha varit naiva drömmare, knäppskallar säger någon, men det är också en realism då vi konstaterar att utan deras tillförsikt och hoppfullhet hade inte Blidan funnits idag.
Det är mycket glädjande att även de nuvarande ägarna fortsätter i denna anda. Som det ser ut nu så kommer det att bli trafik även denna sommar. Med vissa reservationer siktar rederiet på att även återuppta musikturerna (dock med ett annorlunda upplägg än tidigare). Med en stor dos positiv vilja, vaccin och lite tur, så får vi åka med vår ångbåt på det sätt som vi helst vill.

Därför vill jag rikta ett tack till er kära medlemmar i Föreningen s/s Blidösund, ni som gör det möjligt att våra drömmar går i uppfyllelse. Vår samlade optimism kommer att bära frukt i sommar. Som det ser ut nu kommer premiärturen gå 24 juni, och då kommer i alla fall jag att stå på fördäck med några av er, och mitt ölglas kommer att vara helfullt!

Mats Åkerman
Ordförande Föreningen s/s Blidösund

Ledare skrift 2 2020:
STORT TACK!

Torsdagen 11 juni fick jag privilegiet att åka med på s/s Blidösunds provtur. Destinationen var inte särskilt märkvärdig, en kort resa till Beckholmens varv strax utanför Djurgården, men ändå extraordinär. Ångan var uppe, det plingade i maskintelegrafen och fartyget backade ut på Strömmen. Kapten Erik beordrade full fart framåt, det forsade om stäven. Det var en fin upplevelse. På varvet skulle allehanda föremål lämnas och hämtas. Styrman Åsa och maskinist Peder hade ett svettigt jobb och det skulle gå undan. Skorstenslocket hade efter vinterupppläggningen fyllt sin funktion och stuvades i en container på kajen. Istället bars den långa landgången, den som används vid ytterskärgårdsturererna, ombord och hivades upp på taket. På mellandäck såg det ut som det alltid gör innan säsongen börjat, en salig röra och ganska smutsigt. En vecka senare var fartyget skinande blankt och allt var som det brukar; på fördäck stod vi ett gäng muntra passagerare och njöt av sommarens soliga premiärresa till Blidö!
Det var många som inte trodde det skulle bli någon trafik alls. På våren när corona-pandemin grasserade så skrockade skeptikerna med sina negativa prognoser. Att upprätthålla trafik med en redan dyrbar ångbåt skulle aldrig löna sig när allt fokus blev att begränsa smittorisken. Det var allvarligt nog. Rederiet bestämde sig ganska tidigt att ställa in de ordinarie musikturerna, att trängas på akterdäck var ingen bra idé. Waxholmsbolaget och byråkraterna från Region Stockholm tog i samma veva beslutet att låta de båda ångfartygen Storskär och Norrskär ligga still hela sommaren. Strömma Kanalbolaget gjorde samma bedömning med s/s Drottningholm och efter ytterligare några veckor kom det tråkiga beskedet att det inte heller i ångpannan på Mariefred skulle det skyfflas kol.
Vi i styrelsen i Föreningen s/s Blidösund hade dock inte givit upp. Vi bedömde att om fartyget inte skulle komma i trafik skulle det bli mycket svårare att få igång henne nästa säsong. Utifrån detta antagande tog vi tog ett beslut att täcka upp delar av eventuella förluster med ett driftsbidrag à 350.000 kronor. Detta löfte var under förutsättning att rederiet upprätthöll reguljärtrafik till Blidösundet enligt sedvanlig turlista.
Men det krävdes fler åtgärder för att uppmärksamma att Blidösund skulle bli Stockholms enda ångbåt under ånga detta märkliga år. Tillsammans med representanter från rederiet så föddes idén att sälja stödköpsbiljetter. Om fotbollsklubbar kunde sälja mängder av biljetter till supportrar som inte fick se sina matcher på de stängda arenorna, så varför skulle inte vi kunna göra detsamma? Blidösund har ju också en mångfaldig skara hängivna supportrar. Sagt och gjort, vi startade kampanjen ”Håll ut – Hjälp till – Håll Ångan uppe!”. Detta initiativ ledde i sin tur till att Blidösundsbolagets ledning tog det modiga beslutet att låta fartyget gå i trafik på sin ordinarie trad i norra skärgården och även genomföra de populära lustturerna på lördagarna. Strikta regler sattes upp, endast ett begränsat antal passagerare skulle tas ombord och ett reducerat antal gäster serverades i matsalen. Rutiner för att hålla avstånd vid köbildning, regelbunden desinficering av utsatta ytor ombord och noggrann hygien i byssan blev en självklarhet.

Nu är sommarsäsongen avslutad och det är dags att summera. Några exakta siffror har än så länge inte kunnat presenteras, men enligt de uppgifter jag har fått så har trafiken gått bättre än väntat. Resultatet från fredagarnas reguljärresor och lördagarnas utskärsturer är godtagbart, medan söndagarna varit dåliga. Huruvida det utlovade driftsbidraget kommer att betalas ut är än så länge oklart.
Vad vi dock vet är att kampanjen ”Håll ut – Hjälp till – Håll Ångan uppe!” har blivit mycket lyckad. Det är fantastiskt att det finns så många hängivna Blidösunds-entusiaster. Det har sålts stödköpsbiljetter för 60.400 kronor och därtill swishades det direkt till föreningen 41.085 kronor. Totalt över 100.000 kronor!

Jag vill härmed framföra ett jättestort TACK till alla er som bidragit på detta sätt till att Blidösund i ensamt majestät har fått ånga på denna egendomliga och dystra säsong. Många av er har på grund av karantänskäl inte kunnat åka med och ändå så har ni köpt biljetter och skänkt pengar. Det är storartat och visar sannerligen hur uppskattat vårt ångfartyg är.

Det är också ett bevis på hur viktig Föreningen s/s Blidösund är. När Transdev köpte Blidösundsbolaget för knappt tre år sedan så fanns det de som undrade om föreningen hade spelat ut sin roll. Jag har gång på gång fått påpeka att vi inte vet hur framtiden ser ut. Det kan dyka upp situationer som vi inte kan förutse. När vi nu drabbades av en olycklig pandemi fick vi erfara just detta, de flesta kunde inte ana konsekvenserna av denna förfärliga sjukdom. Det är uppenbart att denna omständighet pekar på att vår huvudsakliga funktion som stödförening fortfarande är att hålla fartyget i drift! Det utesluter givetvis inte att vi också har en viktig roll som vän- och intresseförening då vi framhåller fartygets kulturhistoriska och estetiska värde. Nu är det tillfälle för alla som är medlemmar i föreningen att slå sig för bröstet – vi gör nytta och behövs!

Mats Åkerman
Ordförande Föreningen s/s Blidösund

Ledare skrift 3 2015
Att Bry sig …

Om det finns ett uttryck som provocerar mig extra mycket så är det den nonchalanta frasen ”Vem bryr sig!” En grundvärdering som jag håller högt är att bry sig. Det är bra att varadelaktig, man ska engagera sig! Frågan är dock vad man skall inrikta sina krafter på. Man kan undra vad nyttan är att ägna en massa tid och engagemang för att stötta en gammal ångbåt. Jag måste erkänna att det uppstår tillfällen då jag funderar över om det verkligen är angeläget att lägga tid och energipå s/s Blidösund?
Det finns så många viktiga samhällsfrågor som påverkar oss dagligen. Vi lever i en turbulent tid och på nyheterna informeras vi regelbundet om krig, katastrofer och det stundande klimathotet. Man torde vara synnerligen känslokall om man inte berörs av den flyktingkatatastrof som krupit nära inpå oss, även i vårt förhållandevis så trygga Sverige. Empati är viktigt och det är trots allt glädjande att så många i vårt land visat så stort engagemang för alla dessa stackars människor som tvingats fly från sin hemländer. Även Blidösundsbolaget har visat att man har hjärtat på rätta stället. Lördagen 12 september lät man hela matsalsförsäljningen från de tre ångfartygen Blidösund, Storskär och Norrskär gå till den flyktinghjälp som Läkare Utan Gränser organiserar. Det kan nämnas att en anledning till att rederiet valde just denna organisation är att dess administrationskostnader är förhållandevis låga och att ingen profiterar på verksamheten. Bolagets bidrag blev 81.253 kronor och inspirerade av detta bidrog även personalen med 24.855 kronor. Siffror som de medverkande sannerligen inte behöver skämmas för. Mitt i allt elände händer det positiva saker.

Att bry sig handlar om att man har tillit till sina medmänniskor. I en tidigare ledare påpekade jag att om demokratin och vår kultur ska fungera och utvecklas så behövs det ett vitalt föreningsliv. Hur hänger detta ihop med tilliten? Jo, det finns faktiskt forskning om föreningslivets betydelse för demokratin och tilliten till andra människor. Statsvetaren Robert Putnam har forskat om så kallat socialt kapital, som uppstår genom tilliten. Han har konstaterat att samhällen med litet socialt kapital har svårt att bygga upp en medborgaranda och fungerande institutioner. Däremot så bidrar höga nivåer av socialt kapital till högre ekonomisk tillväxt, lägre korruption, bättre fungerande myndigheter och mindre brottslighet. I en studie gjord av en annan statsvetare, Susanne Wallman Lundåsen, framkommer det att svenskar som är medlemmar i en förening och som också gjort en frivillig insats har större tillit än de svenskar som varken är medlemmar i en förening eller har gjort några frivilliga insatser.
Således, föreningslivet är samhällsnyttigt och, med risk att låta lite anspråksfull, så går det därför att påstå att även Föreningen s/s Blidösund bidrar till detta. Jag måste tillägga – jo, jag har tjatat om det flera gånger tidigare i denna skrift – att stötta s/s Blidösund är också en kulturgärning. Det sociala engagemanget utesluter givetvis inte det kulturella. Valet står inte mellan att bry sig om en ångbåt eller till exempel flyktingarna; det går ju alldeles utmärkt bra att vara delaktig på många håll. Var det!

Mats Åkerman
Ordförande Föreningen s/s Blidösund

 

Ledare skrift 1 2013

KULTURBÅTEN S/S BLIDÖSUND!

s/s Blidösund är kulturbåten!
I förra tidskriften bifogade vi en tävling ”Blidösundskunskap” som glädjande nog engagerade många. Tycker ni att vissa av frågorna var för svåra? Läs svaren på sid 12. De flesta klarade av vilket år Blidösund levererades och vilket som är första punkten i stödföreningens stadgar. Däremot var det många som trodde att Storskär är systerbåt till Blidösund, vilket alltså är fel.
På internet finns det en site som heter Forum för Skärgårdstrafik (se: www.skargardsbatar.se/forum) där det ofta visas fotografier på olika sorters skärgårdsbåtar i både nu- och dåtid. De som skriver där vet som regel att Blidösunds systrar hette Tor I och Sandhamns Express (nuvarande Norrskär). Det skrivs också en hel del om dessa båtar och dess historia och i vissa fall har det förekommit affekterade debatter om till exempel hur att förhålla oss till de äldre passagerarångbåtarna. Som representant för Föreningen s/s Blidösund har jag vid flera tillfällen skrivit på detta forum. Jag har berättat och kommenterat vad som gäller för just vårt fartyg och givetvis har jag försökt att framhålla alla fantastiska aspekter som gäller för s/s Blidösund. Ibland har jag fått mothugg och då har jag vid flera tillfällen framhållit det kulturella värdet med denna båt.

Att bevara ett 101-årigt ångfartyg och behålla dess genuina karaktär, koleldat och i trafik på sin ursprungstrad är ett bra sätt att förmedla och informera om vårt historiska arv. Det är helt enkelt en kulturgärning. Det finns också en samhällsnytta med kultur . Alla blomstrande samhällen har har alltid haft en rikt kulturliv vilket genererar spin-off-effekter, inte minst vad gäller turistnäringen. Vad skulle Paris, Rom, Florens, Aten vara utan sina kulturella identiteter? Alla dessa historiska monument och välfyllda museum skapar dessa metropolers karisma. Nog gäller det Stockholm också. Vi har Wasa, Skansen, våra slott och historiska byggnader, Moderna museet etc – alla starka turistmagneter som skapar arbetstillfällen och får pengarna att rulla. Och detta vet många av våra politiker (dock inte alla, tyvärr) och därför satsas det på kulturen. Naturligtvis bör det gälla också våra ångbåtar och givetvis i högsta grad s/s Blidösund.

_______

Som ordförande i Föreningen s/s Blidösund får jag ofta frågan vad som är nyttan med att ägna en massa tid och engagemang för att stötta en gammal ångbåt. Det finns folk som tycker att det är onödigt resursslöseri och att det är felaktigt att ödsla pengar på en verksamhet som enbart är ”nostalgisk”. Jag vill givetvis bevisa att dessa har fel, men det är inte alldeles lätt och det krävs en hel del pedagogik och argumentationsteknik.
Jag vill gärna framhålla kulturaspekten eftersom jag betraktar s/s Blidösund i ett sådant perspektiv. Att bevara ett gammalt ångfartyg och behålla dess genuina karaktär, koleldat och i trafik på sin ursprungstrad är ett bra sätt att förmedla och informera om vårt historiska arv. Det är helt enkelt en kulturgärning.

Mats Åkerman
Ordförande Föreningen s/s Blidösund